Byavandringen – Arstu

1700-talet innebar krig, flykt och hemmansklyvning. Under Stora ofreden 1713–21 ockuperade, härjade ryska trupper Finland och Åland. Ålänningarna flydde över havet och blev inkvarterade på olika orter längs svenska Upplandskusten. Freden i Nystad 1721 satte punkt för stora nordiska kriget 1700–21. Lappoborna kunde segla hemåt, efter mer än sju år som flyktingar i eget land.

Pellasbonden Henrik Perssons dotter Brita hade krigsåret 1710 gift sig med Anders Andersson från Åbolands skärgård. Vid svärfaderns död 1725 övertog Anders hemmanet och blev bonde på Pellas. Mellan 1750–75 kom byns fem hemman Pellas (1), Påvals (2), Grannas (3), Erkas (4) och Jussas (5) att delas upp. Pellas klövs 1751 i två halvor mellan Anders Anderssons söner Henrik och Anders. Bröderna bodde till en början med sina familjer i varsin ända av Pellas. Där arbetade en piga från Houtskär, som talade om att gå till ”aronstuvon” (den andra stugan) då hon gick över till den yngre brodern Anders familj. Anders byggde snart en egen gård mittemot och benämningen ”aronstuvon” förkortades med tiden till ”Arstu”. Bröderna Henrik och Anders var byns första galeasskeppare och bedrev under några år seglation, fraktfart mellan Österbotten och Stockholm.

Arstu förknippas än idag med namnkunnige bonden och samhällsbyggaren Anders Forsberg (1864–1937) som var invald i självstyrda Ålands första landsting 1922–37 och Ålands ledamot i Finlands riksdag 1924–30. På Arstu har sången, musiken och litteraturen alltid varit levande. Sånggruppen ”Arstuflickorna” har förvaltat arvet till våra dagar. Gruppen är känd för sin vackra stämsång och tonsättningar av Helli Forsbergs dikter – flickornas egen mamma. Helli som hade flytt krigets Karelen fann tryggheten, kärleken och dikten hos Sigvard Forsberg på Arstu. Det nuvarande huset uppfördes 1960 av Sigvards far, Verner Forsberg. Gården Arstu har varit i släktens ägo i snart 300 år.