Byavandringen – Jussas

Gården har fått sitt namn efter bonden Jöns Persson som på 1660-talet brukade hemmanet. Jussas delades 1750 mellan sonsonen Henrik Henriksson och hans svåger Anders Eriksson i Jussas österstu (österstugan) och Jussas västerstu (västerstugan). Den senare blev i början av 1900-talet del av granngården Morbrors. Österstu såldes 1891 till torparen Anders Henriksson vars ättlingar äger gården idag. Gårdens sista innehavare som brukade jorden och hade boskap var bonden Bengt Nordström (1935 – 2023).

I finska kriget 1808 – 1809 lyckades ålänningarna till en början resa sig mot fienden. Segern i det berömda Kumlingeslaget 10 maj 1808 innebar att Åland tillfälligt var befriat. Kung Gustav IV Adolf gav i oktober 1808 order om brända jordens taktik – allt för att hejda en väntad rysk invasion. Byarna i östra skärgården skulle brännas ner och befolkningen evakueras till fasta Åland. Den drastiska taktiken kunde inte fullföljas men större delen av byns invånare lämnade ändå ön under hösten. Endast vid Pellas, Arstu och Jussas gårdarna fanns det folk kvar. I början av vintern 1809 intog överste Kulneff Lappo där han stannade i nio veckor med en trupp kosacker i väntan på förstärkning. Soldaterna inkvarterades i alla gårdar, uthus som fanns att tillgå. Kulneff som är känd från nationalskalden J.L. Runebergs diktepos Fänrik Ståls sägner, bodde själv i Jussas Österstu.

Det berättas att översten förälskade sig i ”vackra Anna”, dottern i huset, och att romansen räddade Lappo från värre förödelse. Anders Andersson var bonde på Jussas och det kan ha varit hans 19 åriga dotter Anna som trollband den ryska befälhavaren. Endast sex av familjen Anderssons 11 barn överlevde spädbarnsåren, vilket inte var ovanligt vid denna tid med hög barnadödlighet. ”Vackra Anna” gifte sig senare 1820 till Sottunga.

I mars 1809 bar isarna västerut. Ryssarna drev de svenska trupperna på flykt och erövrade Åland. Freden som slöts 17.9 1809 i Fredrikshamn innebar att Sverige förlorade sin östra rikshalva till Ryssland. Byns 600 år gamla samhörighet med Sverige var därmed över.